Domen kring insideraffärerna lades igår och de misstänkta friades från insiderbrott. Själva domen är på över 700 sidor, jag har inte hunnit att gå igenom den grundligt, men vill ändå säga ett par ord om rättegången. En djupare analys om själva domen kommer att publiceras senare.
Först vill jag vara försiktig med att rikta kritik mot åklagaren, bevisbördan har visat sig vara mycket tung och det ser ut att vara näst intill omöjligt att påvisa att en insideraffär har ägt rum ”bortom allt rimligt tvivel”.
Enligt en artikel i DI framgår det att Tingsrätten ifrågasätter kontanthanteringen – ”talar starkt för att de i sin handel med värdepapper har sysslat med brott”.
Jag har tidigare läst förarbetena och tycker efter att ha analyserat affärerna att timingen klart kan ifrågasättas. Om man själv handlar med värdepapper och har analyserat duktiga traders och investerare så märker man rätt snart att en sådan avkastning är tämligen omöjlig att hålla i längden. Inom korta perioder kan man uppnå extraordinär avkastning, speciellt genom optioner och derivat. I längden brukar det dock jämna ut sig och de absolut bästa investerarna ligger på runt 20 % årligen över en längre tidsperiod.
Med det sagt, så får vi inte glömma att beviskravet är ”bortom allt rimligt tvivel”, och att det räcker för den/de åtalade att endast lämna en annan trolig eller skälig förklaring.
Jag vill avsluta med ett ironiskt citat taget från DI:s artikel om Cevianmannens förklaring till varför stora kontantuttag skett i Schweiz och Luxemburg – ”Cevianmannen har bland annat förklarat resorna till kontinenten med att han tycker om att köra bil”.