Utdrag “I’m going to play a minor trick on you today because the subject of my talk is the art of stock picking as a subdivision of the art of worldly wisdom. That enables me to start talking about worldly wisdom—a much broader topic that interests me because I think all too little of it is delivered by modern educational systems, at least in an effective way.”
Det makroekonomiska läget är besvärligt. Världen kommer dock antagligen inte gå under den här gången heller. Det som jag nyfiket undrar över är om hur vi ska konkurrera med kineserna i framtiden. De sitter med laddade kanoner ekonomiskt, arbetar hårdare och deras ungdomar presterar bättre än våra i alla kärnämnen.
Här nedan kan ni se en del av historikern Niall Fergusons tankar om detta;
Och tillbaka till aktiemarknaden. Vad ska man göra? Köpa eller sälja?
Det finns 3 alternativ enligt mig. Självklara må vara, men värda att nämnas.
1. Köpa mer om man sitter med likvida medel och kan leva utan dessa under en längre tid framöver. Att fördela köpen månadsvis kan vara klokt om man inte har ett riktigt bra case.
2. Om man behöver medel inom en snar framtid så gör man klokt i att sälja. För att uppnå goda resultat som aktiesparare bör man klara av större nedgångar utan att tvingas sälja av. Men som alltid kan det hända något oförutsett i privatlivet.
3. Om man har medel, men ändå mår psykiskt dåligt av att se sin portfölj sjunka mycket i värde så bör man inte sitta med enbart aktier. Ett bra alternativ kan vara att köpa räntebärande papper i goda tider, för att sedan köpa på sig fler aktier i dåliga tider.
I väntan på svar lämnar jag er med lite visdomsord från Hans Werthen; “Går det bra behöver man ingen prestige och går det dåligt har man inte råd med prestige.”
Niall Campbell Douglas Ferguson är en brittisk historiker som specialiserat sig på finansiell och ekonomisk historia, särskilt hyperinflation och obligationsmarknader, liksom historien om kolonialismen.
Han är även författaren bakom boken The Ascent of Money (I pengarnas tid – Finansvärldens historia).
Nu har Ferguson tillsammans med brittiska Channel 4 producerat en TV-version av boken. Se nedan.
Artikeln är skriven av den kinesiske entrepenören och investeraren Li Lu om sin stora mentor Charlie Munger (Publicerat: Chinese Entrepreneurs). Mycket bra läsning som jag varmt rekommenderar. Ni hittar en engelskspråkig översättning här
Ett kort utdrag; “When Charlie thinks about things, he starts by inverting. To understand how to be happy in life, Charlie will study how to make life miserable; to examine how business become big and strong, Charlie first studies how businesses decline and die; most people care more about how to succeed in the stock market, Charlie is most concerned about why most have failed in the stock market. His way of thinking comes from the saying in the farmer’s philosophy: What I want to know is where I’m going to die, so I will never go there.”
Människor är starkt beroende av att söka belöningar/bekräftelse och undvika straff, även om detta leder till en konflikt mellan det rationella eller etiska (i vilket fall de medvetet eller omedvetet kommer att försöka rationalisera sitt beteende).
Bakgrunden till finanskrisen är ett negativt exempel av ett ickefungerande belöningssystem. Där bolånemäklare lättvilligt gav ut lån till okvalificerade låntagare, för att de visste om att de inte skulle bära ansvaret för att dessa drevs in (de såldes vidare). Samtidigt som de tror sig göra en bra affär och bli belönade av firman.
Naturligtvis kan belöningar även vara ett starkt och positivt verktyg för att uppnå affärsmål, men systemet måste behandlas varsamt och under kontroll så att enskilda individer inte uppmuntras till ett orationellt missbruk.
“After winning the Nobel Prize, Planck toured around giving a speech. The chauffeur memorized the speech and asked if he could give it for him, pretending to be Planck, in Munich and Planck would pretend to be the chauffeur. They finally decided to do it in Münich and after the speech someone asked a tough question. The real chauffeur said that he couldn’t believe someone in such an advanced city like Munich would ask such an elementary question and as such, he was going to ask his chauffeur (Planck) to reply].
In this world we have two kinds of knowledge. One is Planck knowledge,the people who really know. They’ve paid the dues, they have the aptitude. And then we’ve got chauffeur knowledge. They have learned the talk. They may have a big head of hair, they may have fine temper in the voice, they’ll make a hell of an impression. But in the end, all they have is chauffeur knowledge“
Source: Charlie Munger – USC School of Law Commencement – May 13, 2007
Informationen och statistiken i min rapport kommer från BCA Research och bygger på en analys gjord av Chen Zhao.
En generell uppfattning har varit att Kina är extremt beroende av sin export och utav västvärldens överkonsumtion. Följaktligen är frågan om vad som kommer hända nu när amerikaner och stora delar utav västvärlden tvingas till att konsumera mindre och spara mer.
Skagen fonder släppte sin marknadsrapport denna månad. Jag tänkte dela med mig utav en mycket intressant artikel skriven av Torkell Eide (portföljförvaltare för Skagen Global). Artikeln handlar i korthet om bubblor som inte exploderar utan där korrektionen tar en mycket längre tid. Ett sådant fenomen kan vi hitta i de mycket högkvalitativa bolagen som Warren Buffett och Peter Lynch talade mycket gott om under 90-talet. Bolag som ”alla” skulle äga – men som många tyvärr betalade ett mycket högt pris för.
Ni som vill läsa marknadsrapporten i sin helhet hittar den här.
Vill ni översätta texten till svenska kan ni göra det i Google Translate.
———————————
Den tysta bubblan – The silent bubble
The bubble least talked about in the stock market was the one that took place in the late 1990s in US large cap high quality equities. I like to call it the silent bubble
– simply because it never popped but rather deflated.
The silent bubble can be traced back to the democratisation of US equity markets in the 1990s. Although a bubble in its own right, it was also the starting point of the tech crash, which again sent everyone chasing wealth in real estate ending in the creation of just
another bubble.
Good companies – bad investments
The 1990s was the decade when every American was expected to have his own stock portfolio. Inspired by investment heroes like Peter Lynch (“Invest in what you know”)
and Warren Buffett with “his” companies McDonalds, Coca Cola, American Express
and Johnson and Johnson, every American thought he could make 20 percent returns Continue reading →
Jacob Palmstierna, tidigare koncernchef i SEB och senare verksam i Nordbanken, sedermera Nordea, beskriver i sina memoarer Jacobs stege – ”triumfer och nederlag i en bankmans liv” bakgrunden till finanskrisen tämligen lättförståeligt.
För att vinna sympatisörer beordrade Clintonadministrationen redan på 1990-talet bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac att öka utlåningen till mindre kreditvänliga kunder. Det var så sub-primebegreppet föddes, det vill säga lågkvalitetslån.
Bankerna såg en affärsmöjlighet i detta; de beviljade bolån till mindre kreditvänliga kunder, paketarade om dem och emitterade värdepapper baserade på de fastighetsinteckningar lånen säkrades av.
Att surfa på en våg kan tyckas vara en genial idé – om man lyckas sälja av i tid. Problemet är som vanligt att man aldrig vet när bubblan spricker. Den andra kritiska faktorn är att bankerna genom att sälja krediterna även förflyttar ansvaret till en tredje part. Det sistnämnda får konsekvenserna i att det blir frestande att ta stora risker i sin utlåning och frånskjuter ansvaret.
